Al Massira – Ett vittnesbörd

“Detta projekt har sin grund i Gamla Testamentet och bygger på hur berättelsen om Messias utvecklas från 1 Mosebok till Nya Testamentet. Dess visuella presentation av en välkänd Mellanösternhistoria och dess kultur är en perfekt kommunikationsmodell till dess naturliga lyssnare – människor från liknande kulturer. En av de bra sakerna med projektet är att det helt kan kringgå de senaste 300 åren av västerländsk kulturell misstolkning av evangeliet, speciellt förståelsen av Gamla Testamentet som ofta betraktas som något obekvämt för det känsliga västerländska tankesättet.

Gamla testamentet, fullt som det är av berättelser, sånger och dikter, är ett kreativt mästerverk och en interaktiv berättelse. Det är inte en berättelse om någon avlägsen Gud, utan en Gud som alltid är i relation. Som i alla förbindelser där förbundstrohet ingår, finner man kris och kaos, svek och svartsjuka, ilska och förlåtelse, frånvaro och närvaro. Men båda parter arbetar tillsammans, gråter tillsammans, tillber tillsammans och till och med misslyckas tillsammans.

Men det finns också slaveri, förtryck, hungersnöd, krig, pest, extrem rikedom och allmän fattigdom. Alla dessa kulturella nyanser kan så mycket lättare förstås av Al Massiras lyssnare. Det här är en Gud som står på de fattigas sida, som har gett budord som ska ge rättvisa, nåd och fred; det här är en berättelse om misslyckanden som i sig är befriande.

Om det stämmer att hela Gamla Testamentet, i sin skriftliga form, först samlades ihop under exilen i Babylon, så är varje notering av hopp profetisk. Hur skulle de skriftlärda annars kunna skriva dessa otroligt uppmuntrande ord när de själva befann sig mitt i djupaste förtvivlan? Men mitt i denna förtvivlan, i detta mörker, i den frånvaron ………… finns JHVH.

‘Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag nu samla dig. När min vrede vällde fram dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men nu vill jag med evig nåd förbarma mig över dig, säger Herren din återlösare.’ (Jesaja 54:7-8)

Under exilen och på korset ser vi den Gud som lider ‘med oss’ i vår fullständiga utsatthet; en Gud som förstår vilken värld som de fattiga, de förtryckta, de utan framtidshopp och de ekonomiskt förslavade lever i. En Gud som ger oss en levande relation till Honom som en gåva, som ger oss relationer till andra människor som gåvor, en Gud som är generös, som välkomnar främlingen, som bryr sig om änkan och den föräldralöse.

Och även en Gud som störtar de mäktiga från deras troner och reser upp de som är fattiga i anden. Denne Gud är mycket mer korrekt representerad i de uråldriga berättelserna från Mellanöstern, där människor bodde långt ifrån en dominerande självupptagen kultur med sin privatiserade fromhet.

Al Massira-projektet kommer att bli framgångsrikt eftersom det kan återge en sanning som är svår att hitta för västerländska öron.

En Gud som ger de tio budorden, som åberopar sabbat och grannskap, som inte kräver att vi kämpar mot varandra för att överleva. En Gud för de fattiga i Matteus 25; en relationell Gud som alltid leder till människors tillväxt; vi är fria eftersom vi inte längre konkurrerar med varandra.

Uppgiften är brådskande! Människor måste se bort från de västerländska modeller för ‘framgång’ som redan är trasiga och som inte leder till en förståelse av Sanningen. De rika har fångats av systemets totalism (säger Walter Brueggemann) och de har i sin tur fångat evangeliet och ‘använder det’ som ytterligare en sorts råvara.

Al Massira är ett perfekt redskap för att förstå att mänsklig tillväxt hos Gud sker genom ett förnyat samhälle där vi lever som grannar i förbund, i en ny skapelse och en tro på Guds överflöd, trots all förtvivlan som finns runt omkring.

Folk som dagligen lever i krig, hungersnöd, våldsamt förtryck, förtvivlan, som flyktingar i ett främmande land, kan förstå Gamla Testamentet och dess hopp mitt i förtvivlans djup. Ett hopp byggt på gåvan från en rik Gud som genom den Helige Ande inspirerar samhällen av grannskap som får människor att blomstra. “